elinviktoriaj

dagen har varit bra än så länge, gick till stan och träffade ante och ylva en stund, sen käkade vi.
dennis ringde precis och berättade att min bror fått körkort (hahaha).

ska väl ta en promenad med hundarna snart..

varför finns det helt plötsligt ingenstans att gömma sig? ingenstans att skriva utan att nån ser?
jag dör sakta men säkert inombords och jag bryr mig ärligt talat inte.

en stor del av mig vill nog dö.

ibland undrar jag om jag lever ett fantasiliv, eller om jag faktiskt är så korkad, elak och egoistisk som folk får mig att verka.. jag kanske är en sån som försöker förstöra andras liv och har sex med deras pojkvänner omedvetet?
för jag vet inte om att jag nånsin ens försökt göra nåt sånt.. men vad vet jag? jag är ju som sagt bara korkad, elak och egoistisk. och lite tjock. den fula av alla vänner i gruppen.
en sak jag åtminstone är helt säker på är att jag ångrar 95% av allt jag någonsin gjort, sagt, sett och hört i mitt liv.
jag behöver en andra chans. en chans att göra om allt.

såna här tillfällen är det skönt att ingen läser ens blogg.
för då kan man skriva exakt vad man vill.